Kärleken till hängselbyxor

Långa, korta, smala, vida, jag älskar hängselbyxor. Lite konstigt egentligen med tanke på att passformen inte alltid är den bästa. Det är oundvikligt att det blir ett visst Gällivare-häng, eller hur? Faktum är att jag har kvar mina gamla hängselbyxor från 80-talet i min utklädningslåda. Jag ångrar lite att jag inte hämtade fram dem när jag var gravid.  
 
Däremot har jag sytt flera par hängselbyxor till barn. Bland annat från boken "sy kläder till baby och småbarn" av Katrin Wassdahl (finns på biblioteket) .Till junior sydde jag dessa gröna hängselbyxor i smalspårig babymanchester. Tyget är ett traderafynd.
 
 
Modellen liknar mycket de byxor som den vilda babyn har i barnböckerna. Benen är vida och jag har alltid satt mudd nedtill. Mudden gör att längden på byxorna anpassar sig efter barnet och de kan ha byxorna längre. Det hindrar också att barnet snubblar på för långa ben.
 
 
Lille-Skrutt var så sjukt söt i dessa byxor. Önskar att jag hade några fina bilder att visa men det var vinter och inte direkt fotoljus när han hade dem. 
 
 
Färgen är också superhärlig. En klar gräsgrön/ärtgrön färg. Tycker att de är för fina för att inte användas mer, så nu har jag skickat dem vidare till en liten Pia.
 
  
Jag har också sytt flera babybyxor i den här modellen "Mikey babyhose", ett gratismönster. Se tidigare inlägg till exempel här och här.
 
 
Det händer ganska ofta att jag köper mönster på loppis. Jag tycker ofta att jag hittar fina mönster på både vuxen- och barnkläder. Vuxenkläderna är ofta i för små storlekar tyvärr. Detta byxmönster köpte jag för länge sedan och tänkte att det skulle bli ett par byxor till trollungen. Det finns bara i en storlek 105 cl.
 
 
Jag valde att göra modellen längst till höger och köpte ett grått collagetyg eftersom jag ville att det skulle stretcha och bomullstrikå kändes för tunnt. Det har noppror i gult och rött. Först tyckte jag att det var fint men efter en tvätt såg det lite tråkigt ut.
 

Så här i efterhand önskar jag att jag sytt dem antingen i tunn stretchjeans eller i något luftigt linnetyg. Det hade varit perfekt med ett par fladdriga linnebyxor den här sommaren. Det blev lite tjockt att sy i collagetyg. Fördelen är att tyget inte fransar alls och att sömsmåner inte behöver kantas på något sätt. 
 

Originalmönstret har ganska utsvängda ben. Jag valde att göra byxorna lite rakare men fortfarande ganska vida. Jag lade också till en mudd nertill.
 
 
Jag valde att göra modellen med knappar fram eftersom det är en fin detalj. Tryckknappar och hängselspännen beställde jag på nätet, kommer inte ihåg vart.
 

Den lite annorlunda fickan är en också en fin detalj.
 

Jag var rädd att byxorna skulle vara lite för smala i midjan men de sitter perfekt. 
 
 
Mitt lilla 70-tals barn  💗

Till Pia

Det är så sinnesjukt varmt så att min hjärna har lagt ner sin verksamhet. Det innebär att det tyvärr inte har blivit så mycket symester den här semestern. Men jag tänkte att jag skulle visa några saker som jag sydde i våras som jag inte bloggat om tidigare. 
 
Min kusin födde en liten Pia i början av året. Till henne sydde jag den här lilla tunikan/klänningen. 
 
 
Mönstret är Pretty Prudents "Snappy toddler top". Bekrivning och gratis mönster finns här Jag förstod inte hur det skulle skrivas ut så jag använde den äldre versionen av mönstret. Jag jämförde mönstret med en av Juniors gamla bodysar och uppskattade storleken till ca 62. 
 
 
Den var rätt enkel att sy. Jag lade till en liten ficka för att jag tycker att det är en fin detalj. Även om jag kan förstå det löjliga med att sy fickor till bäbisar. De har liksom ingen nytta av dem. 
 
 
Jag valde att använda två olika tyger. Tyget med ugglorna är ett gammalt tyg från Olssons som är väldigt funktionellt. Det är så många färger i tyget att det går att matcha till nästan vad som helst. Ibland är det kul att sy i vävda tyger till barn också. Annars blir det lätt mycket trikå.
 
 
Ärmhålen kantade jag med kantband som klippte till själv och vek genom att stryka med strykjärn. Det sys sedan fast som vanligt kantband. Jag önskar att jag gjort det ännu lite smalare eftersom det är ganska skarpa kurvor. Iställer för vanliga knappar så blev det tryckknappar, men det hade såklart kunnat bli friktigt fint med några fina "vanliga" knappar också.
 
 
Enligt mönstret så ska tyget på fram- och bakstycket rynkas bara en lite bit mitt fram och bak. Jag önskar att jag spritt ut rynkorna över hela fram och bakstycket. Jag tror att det hade blivit  bättre. Kanske inte det mest kvalitativa sömnadsarbete som jag gjort men resultatet ser fint ut. Tänker ändå att det blev bra med med en luftig tunika/klänning i denna varma sommar. 

Semester

Årets bästa köp till pallkragen var dessa bågar och nät från Claes olssons. Jordgubbarna får plötsligt vara ifred från fåglarna och jag har insett att mina stackars plantor faktiskt levererar. Jag har nog aldrig hunnit märka det förut eftersom bären blev fågelmat innan jag hann äta några.
 
 
Ungefär en sådan här skål levereras till kvällsgröten varje dag. Det är både jordgubbar och smultron i min pallkrage. 
 
 
Men det är så sinnesjukt varmt att det blir vattning varje dag. Ibland får jag hjälp av junior. Men ska vi vara ärliga är det bara roligt att vattna betongtomten som vaktar i pallkragen. De är ju i betong så den växer ganska dåligt.
 
 
Kors i taket, jag har också fått en utväxt på mitt fikonträd. Kan det vara ett fikon?
 
 
Det växer också chili och paprika på balkongen. Det är plantor som jag har fått. Lyxigt värre.
 

Vimplarna

För många år sedan jobbade jag i Thailand. I templet i min by var det fullt av flaggvimplar som gick kors och tvärts genom tempelgården. Jag tyckte alltid att de var så fina. De hängde uppe året runt och de var gjorda av tygbitar som var klippta med råa kanter och med tiden blev de fransiga och blekta. Men ändå charmiga. Ett fint sätt att ta till vara trasiga kläder och andra tygbitar.
 
 
Nu har flaggvimplarna varit en poulär inredningsdetalj i barnrum ett tag. Harry har en i sitt rum också. Det är ett bra sätt att få in lite färg. Harrys har jag inte gjort själv utan det var en present. Jag använde den lite som mall när jag gjorde en till min systerson. Han (eller mest hans mamma, för att vara petnoga) hade önskat sig flaggvimplar till sitt första egna rum. Det är ett projekt som kräver minimalt med sömnad. Du behöver:
 
- Bomullstyger
- Vliseline, ca 0,5 cm
- Kantband ca 4 m
- Sax
- Sicksacksax
- Vimplemall, vill du använda min finns den här
- Knappnålar
- Symaskin med raksöm
 
Jag började med att göra en mall i tjockare papper. Basen på mina vimplar är 15 cm breda och 23 cm från botten till spetsen. Från mitten av triangeln alltså, inte längs med sidan. Sedan klippte jag till 16 vimplar i vliselinet. Dessa strök jag sedan fast på de tyger som jag ville använda. Vliselinet gör att tyget blir lite stelare och att kanterna inte fransar så lätt.
 
Vill du ha tyg på båda sidorna kan du använda något som heter vlisesofix istället. Det har "lim" på båda sidorna och stryks fast mellan två tyger. Om vimplarna ska hänga mot en vägg så räcker det däremot om det är tyg på en sida.
 
Sedan använde jag min sicksacksax och klippte ut tygbitarna med vliselinet på. Sicksacksaxen gör också att kanterna inte fransar sig så lätt. Bitarna såg då ut så här.
 
 
Det roligaste och det svåraste är att lägga ut vimplarna i en bra ordning. Jag lade ut dem på golvet och testade olika varianter tills jag hittade en ordning som jag var nöjd med. Efter det var det dags att sy fast vimplarna i kantbandet.
 
Jag gjorde en latmansvariant och vek ihop kantbandet längs med mitten och strök det med styrkjärn. Sedan lade jag vimplarna emellan kantbandets sidor med ca 5,5 cm mellanrum och sydde ihop. Det går bra om man nålar ordentlig och ser till att båda sidorna på kantbandet går ihop, vilket strykningen underlättar. Ett annat tips är att sy en liten bit från kanten på kantbandet för att säkerställa att sömmen går igenom båda lagren.
 
Det blev ett gult kantband för jag tyckte att det passade bra till tygerna. Eftersom det var en present så hann jag aldrig fota innan vimplarna blev paket. Jag bjuder därför på bilder från min systers mobilkamera.  
 
 
Tures café är öppet. Önskar att ni kunde se hur fint resten av rummet är också. Observera barnvagnsmobilen som jag sydde till Ture som hänger på väggen. Storebrors lapptäcke ligger också i utdragssängen. Även om de är sydda vid olika tillfällen så passar de ihop :)

Mönsterkonstruktion pågår

Lång tid ingen sedd. Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen. Med sorg i hjärtat konstaterade jag för ett tag sedan att det var damm på båda mina symaskiner. Det har aldrig hänt förut. Jag har aldrig behövt ha några överdrag på dem eftersom jag konsekvent har något projekt som jag syr på och drar dem fram och tillbaka på skrivbordet.
 

Då är det så skönt när det händer. Att inspirationen och kreativiteten infinner sig. När kropp och hjärna samverkar. Jag håller på och konstruerar ett mönster och är grymt peppad. Jag har en bra känsla och blir påmind om varför jag tycker att det är roligt att sy. Det är en komplett utmaning där jag får använda alla sinnen.
 
- Den mentala utmaningen
De är en underskattad del av sömnad. Det krävs beräkning, mätning och stor förståelse för få ett plagg att passa bra, även om det finns färdiga mönster. En måste faktiskt vara ganska smart för att kunna ta något som är tvådimensionellt (t.ex. ett tyg eller ett pappersmönster) och göra det tredimensionellt (som t.ex. en kurvig kvinnokropp). Om man som jag, dessutom är förärad mycket kurvor, så krävs det ganska mycket tankearbete. Det är också en mental utmaning att lära sig hur en gylf är konstruerad, hur ett foder sitter ihop med en jacka eller hur man syr ett sprund.
 
- Den konstnärliga utformningen
Det är så många designval som ska göras, färger, former, material, mönster, allt som gör ens skapelser unika och personliga. Jag har ägnat massor av timmar bara till att tänka på saker som jag skulle kunna sy, fina modeller och vackra silhuetter. Hur förändras uttrycket med en annan krage, olika fickor eller annan färg på knapparna? Jag strövar i timtal på tygaffärer och känner på tyg och fantiserar om vad det skulle kunna bli. Den kreativa processen är ibland roligare än själva sömnaden.
 
- Det praktiska handarbetet
Men såklart så gillar jag också själva det praktiska skapandet och det terapeutiska handarbetet. Jag kan uppskatta en fin handsöm eller en dragkedja som blev perfekt. Det finns en glädje i att se något gå från tanke till verklighet. När man som jag, jobbar med ganska abstrakta saker, så är det skönt att göra något som ger direkt resultat. Det händer att jag ifrågasätter mitt bidrag till BNP, eller i alla fall har svårt att rent konkret se det. Då är det fint att tänka på de saker som jag sytt eller gjort.

Vår eller?

Jag börjar förstå att andra delar av landet har vår. Förutom att sociala medier svämmar över av bilder på lökar och vårblommor så fylls reklambladen från de stora kedjorna med marknadsföring för utemöbler och cyklar. Det känns lite som ett hån då vi fortfarande kan ha minus tjugo grader på morgnarna. (Ja, det är ett trevåningshus bakom snöhögen. Bilden är tagen på vår gata)
 
 
Däremot brast fikonplantan ut i blad för någon dag sedan. Den har sett ut som "ensamma stjälken" i flera månader så det var kul att se att den lever. Det är svårt att veta om det är idé att vattna det torra pinnarna på vintern. 
 
 
Junior och jag har också planterat sticklingar från pelargonerna. Det känns lite vårligt. De är ovanligt långa och gängliga i år, så vi får väl se hur många som tar sig. Det är kul av vi börjar kunna göra saker tillsammans. Han är vill göra allt som vi gör och älskar att hjälpa till. Får han dessutom känna på, smaka på, peta på och undersöka det vi gör så är lyckan total. Det är egentligen bara det egna tålamodet som sätter gränser för vad vi kan göra tillsammans.
 

Mera kasse

Ibland händer det att andra rensar sina förråd och kommer med överaskningspåsar till mig. Det kan vara allt möjigt, gamla dukar, trasiga påslakan, spetsar, band och knappar. Det är alltid lika roligt. Oftast är det svärmor men häromveckan var det en kollega som rensat sitt tygförråd. Jag fick massa fina tyger bl.a. ett jättefint rutigt ulltyg. Det kanske dyker upp på bloggen lite senare. Som tack sydde jag en kasse till henne i några av de tyger som jag fått.
 
 
Utvändigt är det ett blått bomullspoplin. Invändigt ett romantiskt blommigt tyg. Jag använde mig av samma mall som min tidigare kasse.
 
 
 
Den blå elefanten fick agera utfyllnad för att en ska se hur påsen ser ut med något innuti. Den sydde jag för flera år sedan i babyblå plysch. Den har bott halvfärdig i en hylla i flera år. För ett tag sedan fick jag ett ryck och sydde igen de sista hålen. Den blev riktigt charmig och junior har fått den att leka med. Den har varit bjuden på ett och annat kafferep i barnrummet på sista tiden. Mönstret kommer från Burda och jag har sytt två stycken elefanter tidigare. De går att läsa om här och här. Den första elefanten jag sydde var också ett av mina absolut första blogginlägg. Kul att se att bloggen utvecklats sedan dess. 
 
 
 

Sy en kasse

Min mamma fyllde år i fredags och jag sydde en tygkasse till henne i present.
 
 
Det kan vara bra att ha med sig tygpåsar i väskan så slipper en köpa plastpåsar. Den här modellen är gjord precis som en vanlig plastkasse. Jag klippte isär en plastpåse och använde som modell. Jag utgick från den här bra guiden.
  
 
Det gick väldigt fort att sy och jag tyckte att det var väldigt enkelt. Jag använde två tyger, ett rosa med ränder innuti och glada jordgubbar utanpå. Yttertyget är i bomullspoplin, ett lite blankare bomullstyg som jag tänker kan vara lätt att torka av. Båda tygerna är tunna bomullstyger men kassen känns väldigt stadig ändå. 
 
 
När man viker ihop kassen så tar den inte så stor plats. 
 
 
Det blir nästan inga synliga sömmar, varken i botten eller i sidorna.
 
 
Det finns en viss risk för att jag kommer att börja massproducera eftersom det var både roligt och enkelt. Det finns också ett och annat bomultyg i mina gömmor att sy av så vi får väl se om det blir fler. 
 
 

Nytt år, ny ordning

God fortsättning på er allihopa. Det blir sällan så mycket bloggat i december. Det är så mycket som ska göras då. Oftast har jag också hittat på att jag ska sy en massa julklappar, och de är ju hemliga fram till jul. Min bästa tid brukar vara från advent fram till julafton. Men i år så fanns ingen energi så det har inte blivit mycket gjort. Jag hade bara ett julklappsprojekt i år och det visar jag lite senare. 
 
 
I helgerna har jag inte gjort mycket heller. Vi har tittat på tv-serier och ätit god mat. Och sovit. Men det var en nog så kreativ sysselsättning för jag har samtidigt tänkt mycket på sömnad. Full av idéer och inspiration har jag köpt tyger och ritat mönster som en dåre. Jag behöver inte direkt fler ofärdiga projekt... Det måste helt enkelt bli så att jag får åka på sylan i vår så att det blir någon verkstad. 
 
 
Däremot har jag organiserat mina mönster. På Granit köpte jag den här arkivboxen med tillhörande hängmappar. Varje mönster jag har, ligger sedan tidigare i en plastficka märkt med storlek och en bild på plagget. Nu har plastfickorna sorterats i kategorier i hängmapparna. Det ger mig en superbra överblick och det är lätt att hitta. Jag ska bara köpa fler hängmappar så att jag kan skapa fler kategorier. 
 
 
Ordningsmänniskan i mig är ohemult lycklig. 

Gör en egen pekbok. Tema böcker - Monthly Makers

När tjorven var mindre fick han en egen pekbok som är hemmabygd. Basen är en svart pärm som är inköpt på ett kontorsvaruhus. Den är i storlek A5 och med plastade sidor. Jag tänkte att det är bra om den tål att bli tuggad och dregglad på.
 
Temat för boken är den närmaste familjen med bilder på mamma, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar, kusiner och deras föräldrar. Och en bild på honom själv såklart. Jag skrev ut bilder på en vanlig skrivare. Pappret lades sedan i lamineringsfickor och kördes genom en lamineringsmaskin. Vi har en på jobbet som jag lånade. Fördelen med att laminera bilderna är att de blir inplastade och står emot både vassa barntänder och de mest ambitiösa försöken att riva dem i bitar. 
 

 
Efter ett tag så utökade jag bilderna med sådant som jag visste att ha skulle känna till eller sådant som han gillar. Idag är det ju superlätt att hitta bilder på nätet med djur, fordon, vardagssaker m.m. Det går till och med att hitta precis de skor och exakt den tandborste han har själv. Det går också att lägga till bilder på favoritplatser som lekparker eller hem som vi brukar hälsa på. Pekboken kan också bli ett sätt att kommunicera med barnet. När vi t.ex. ska åka till farmor och farfar har vi kunnat visa vart vi ska åka innan. Små barn förstår oftast bilder innan de förstår ord. 
 
 
Exakt så här rolig är boken.
 
 
Detta blir mitt bidrag till Monthly Makers. Månadens tema är böcker. 

Symester

För ett tag sedan var jag på syLAN. Jag och min kompis fyllde bilen med våra symaskiner och massor av tyg. Sedan drog vi till Raggvaldsträsk för att sy en hel helg. Vi åkte på fredagkväll och kom hem söndag eftermiddag. Vi var en tjugotal personer i blandade åldrar som passade på att maratonsy så mycket som möjligt under en helg. Det är lite som ett läger för vuxna fast med godare mat :) Här är en bild från lokalen tidigt på morgonen, bara älgjägare och synördar vakna. 
 
 
Det var härligt att hinna sy så mycket ostört. Även om en stor del av att sy för mig handlar om att tänka, räkna ut och göra designbeslut. Därför kom jag hem med många påbörjade men inte slutförda projekt. Dels för att jag ibland saknade material men också för att vissa saker helt enkelt behöver funderas över. 
 
Tyvärr tog jag inte så mycket bilder från själva lanet, men här kommer lite bilder på resultatet.  
 
 
Det blev en till tröja av samma modell som safaritröjan. Den här gången utan ficka och mudd nedtill. Jag tycker att mönstret är så fint och vill att det ska synas ordentligt. Med en ficka blir det lätt lite rörigt med det redan röriga mönstret. Men hur söt är inte den fiskande grävlingen?
 
 
Jag sydde ett par matchande byxor i grön babymanchester. Tyget är otroligt mjukt och skönt.
 
 
Färgen gillar jag också. Tyvärr gör den sig inte riktigt på bild men det är kraftigt gräsgrönt. Jag har sytt ett par hängselbyxor till Harry förut i det tyget. Tyvärr räckte mudden bara till bensluten. Jag måste försöka hitta mudd i rätt färg till midjan så att jag kan göra dem klara. 
 
 
Jag hade också en bit babymanchester i samma material fast i härligt chokladbrunt. Det blev ytterligare ett par muddbyxor. Dessa gjorde jag lite mer arbetade med fickor, fuskgylf och dekorsömmar. Inte för att barn behöver fickor särskilt ofta, men det är fint. Om jag skulle gjort något annorlunda så är de kanske att låda midjemudden göra mest rynk baktill där blöjan putar ut, och låta framstycket vara lite mer slätt. Det blev lite bylsigt med rynkning vid fickorna. 
 
 
Även här är det svårt att fota rätt färg. Det blir inte ens tillräckligt ljust mitt på dan. 
 
 
Byxor är något som saknats till junior så det blev också ett par tights. Han har vuxit ur kattbyxorna, men det fanns material kvar så att jag kunde sy ett par till med muddar som förlänger dem lite. Dessa blev dock enkla utan katter på knäna.
 
 
Jag har också testssytt ett par vantar till Tjorven.
 
 
Jag tycker att det är svårt att hitta vantar som funkar. Tjocka vantar blir för otympliga så de kastar han av sig direkt. Tunna vantar blir blöta och kalla direkt. Här är yttertyget sytt i vindpoplin som är vattentätt. Själva sömmarna är ju inte de däremot.  
 
 
 
Efter mycket velande sydde jag ett innerfoder i fleece. Nu saknas bara en lååååång mudd. Tänker mig en som nästan går upp till armbågen. Funderar också om jag ska vara ordentlig och vändsy mudden så att sömsmånerna hamnar innuti vanten. Eller om jag ska vara lat och sy fast mudden direkt.
 
 
Mönstret är ett gratismönster från ottobre. Jag gillar modellen. De var lätta att sy och känns som om de borde vara lätta att ta på. Jag drömmer lite om att hitta ett tjockt men stretchigt ulltyg som jag kan sy ett par till av. De skulle bli perfekta som innervantar. Tova en ulltröja i tvättmaskinen?
 
 
På beställning sydde jag också en lite väska. Hoppas att du är ok med rosa, Astrid? Den är till en nästan två-åring som gillar att packa saker och bära omkring på dem.
 
 
Tyget är en gammal gardin i lite tjockare bomull. För att den skulle bli stadigare så förstärkte jag med ett tjockt vliseline. Väskan är först sydd som en tub. Sedan sydde jag ihop botten och sedan sydde jag sömmar i hörnen för att den ska få en bra form. Här finns en tutorial om du vill veta hur det går till att sy av hörn. Handtagen är av samma tyg. Ångrar lite att jag inte sydde en ficka på "baksidan", men det blev lite för krångligt att få dit en efter att jag sytt ihop väskan.
 
 
Redan i somras köpte jag tyg för att sy en kimono. Jag var så otroligt peppad och såg framför mig hur jag skulle glida omkring i den, sitta på trappor och dricka kaffe i morgonsolen. Jag köpte fintyg, ett blommigt och ett grönt i viscose. Visserligen på rea men jag drog mig för att klippa i det i alla fall. Inspiration och mönster kommer från Anna Neahs blogg. Mönster och tutorial finns här.
 
 
På syLANet tog jag mig till slut för att rita själva mönstret. Jag testade först i en bit gammalt lakan. Jag konstaterade att jag behövde göra bystvidden och midjevidden lite vidare än mönstret. Sedan klippte jag till kimonon. Jag får återkomma med bilder när den är klar.
 
 
Det var lätt att bli stressad av alla andra som massproducerade saker på löpande band, men jag kan ändå konstatera att jag ändå fick mycket gjort. Det var också skönt att få vara i lokaler för ändamålet med utrymme och plats. Och skönt att bli omhändertagen och försedd med fantastiskt god mat och fika. Lokalen låg dessutom väldigt fint till med utsikt över en sjö och frostiga åkrar.  
 
 
Men så klart skönt att komma till mina hjärtan också.
 
 
 
Här sportar Lille-skrutt tröjan och de bruna byxorna. Skönt att de passade då modellen inte fanns på plats att prova på när de syddes. Notera stolt att han läser mammas mönsterbok:) 

Regnbågströjan

 
Harrys kusin fyllde två år förra helgen. Världens charmigaste Ture. Till födelsedagen passade jag på att sy en tröja. Jag har använt samma gratis mönster från Brindille and Twig som jag använde till safaritröjan. Jag är väldigt nöjd med den modellen. Tyget jag använt är svart med regnbågar på. Jag har blivit mer och mer förtjust i själva mönstret. Det är färgglatt utan att vara skrikigt. Basen är svart och sober. Färgmässigt passar den till nästan alla andra kläder som är enfärgade. Jag hoppas bara att det inte är ett sådant tryck som tappar färg redan i första tvätten. 
 
 
Luvan fodrade jag med enfärgat rött. Jag hade tänkt solgult men det tyget var slut. Tänk vad en kan haka upp sig på att det ska vara en viss färg. Det blev fint med rött men jag tänker hela tiden att det är fel. Ibland ångrar jag att jag inte tog omvägen förbi den andra tygbutiken i stan för att se om det fanns.
 
 
Tröjan har raglanärm och en fin halsringing.
 
 
Jag sydde en ficka precis som i mönstret. Den är vändsydd och har samma röda tyg på insidan som luvan har.
 
 
Istället för att sätta muddväv i ärmsluten använde jag samma tyg som i tröjan. Jag valde också att bara vika upp tröjan nertill och sy en stickning med tvillingnålen. Det blir så himla fina sömmar med den. Först uppfann människan hjulet och sedan tvillingnålen.
 
 
När jag sytt klart tröjan fick jag tvångstankar att den skulle vara för liten. Jag lyckades därför pressa ut ett par tights i samma tyg. En storlek större utifall att. De blev också väldigt fina och passar till nästan alla enfärgade tröjor. Jag kunde inte få ut tillräckligt med tyg i midjan för att göra ett invik till resåren så jag sydde en mudd istället. 
 
 
Jag har fått dille på att sy tights till junior. Det är ju så enkelt. Det är perfekt att återbruka T-shirtar och linnen som material. Här är det svärmors linne som blivit ett par lila tights.
 
 
Det bästa är att det går att återvinna de färdigsydda sömmarna i nederkanten. De blir fina fållar nertill på tightsen. 
 
 
Det här blir mitt bidrag till "sypeppen", din syjunta på nätet. Varje månad skapas ett blogginlägg med bidrag från en massa olika personer som visar upp vad de syr. För att lämna ett eget bidrag eller se vad andra skapat kolla in bloggen Heart Shaped Bruises
 
Jag avslutar med några suddiga actionbilder på tightsen.


Höstfint

 
I helgen har jag städat bort sommaren från balkongen. Lite vemodigt även om jag älskar hösten. Möbler har burits ner i källaren och pelargonerna har fått komma in. Istället blev det lite höstplantering. Det blev lökar i rabatten och klassisk ljung på balkongen. Har inte varit så brydd om det förut eftersom det känts som en väldigt kort säsong, men ljung kan vara fin ända in på vårvintern om en har tur. 
 
 
Några prydnadspumpor blev det också. 
 
 
Trådkorgarna är ett loppisynd. Jag gillar att klä dem med grön mossa invändigt. Det är fint när det sticker ut. Jag har stoppat ner ljungen precis som de är i de krukor som de är köpta i. De behöver ingen ny jord och plastkrukorna syns inte.  
 

På bröllop i någons gamla påslakan

I somras var vi bjuda på bröllop, ett fantastiskt fint utebröllop.Solen sken, musiken var vacker och bröllopssällskapet bedårande. Jag grät redan när musiken började. Ända sedan inbjudan kom så hade jag i bakhuvudet haft en idé om att sy en klänning till kalaset. Tyget är ett gammalt påslakan som jag köpte på loppis för några år sedan. Redan då tänkte jag "sommarklänning". I vanliga fall så är inte blått min färg, men den intensivt ljusblå färgen med prästkragar föll jag för. Dessutom är det en väldigt fin och tätvävt bomull, inte alls noppig eller luddig. 
 
 
Jag ritade mönstret själv och utgick från en köpesklänning som jag gillar. Jag gjorde en s.k. toile av överdelen, en storts test av mönstret. Jag klippte ut mönstret i gammal lakansväv. Syftet är att testa passformen och göra justeringar innan en klipper i det riktiga tyget. Fördelen är att det är lätt att ändra tills det sitter perfekt. Jag syr ihop toilen med stora stygn och utan att fästa trådarna. Då är det lätt att ta isär den igen och göra justeringar. Sedan är det bara att lägga ut delarna på det riktiga tyget och sy utan att behöva prova eller sprätta en massa.
 
Klänningen blev båtringad fram. Jag gillar båtringat. Det får mig att se smalare ut.
 
 
Bak så blev det v-ringat. Där satte jag även dragkedjan. Det var länge sedan jag sydde en sådan dragkedja för jag fick sy om den flera gånger. Jag goolade flera instruktioner men fick till slut ge upp. Antingen så är jag riktigt trög eller så hade jag en annan sorts dragkedja. Det slutade med att jag gjorde min egen variant och det blev till slut helt perfekt.
 
 
Kjolen sydde jag enkel med rynk i midjan. Jag hade ett bältesspänne sedan tidigare som jag tänkte skulle kunna bli en fin detalj så jag skojade till klänningen med ett enkelt skärp. Bältet har inga hål utan dras bara genom spännet. Jag sydde en hälla och en tryckknapp för att hålla fast flärpen. Bältet består av två långa remsor med tyg som jag satte tjockt vliseline på. Det var ett helvete att vända på eländet. Jag höll på att riva sönder alla naglar jag hade och var tvungen att ta en paus mitt i för att gå ut och andas. Men det blev otroligt fint när det var klart. Hällorna i sidan på klänningen gjorde jag av tvinnad sytråd eftersom jag ville kunna ha klänningen utan bälte. 
 
 
Överdelen är fodrad med ett tunt, vävt bomullstyg. Mest för att ge lite stadga och för att gömma sömmarna. Tyvärr har jag inga bilder från själva bröllopet. Det blev liksom inte av att fota mig själv.
 
 
 Tänk om någon visste att jag gått på bröllop i deras gamla påslakan?

Vattenlek

Att leka med vatten är det roligaste som finns just nu enligt sonen. Det är som magi. Han dras till alla möjliga och omöjliga ställen där det finns vatten. Alltså läge för den ömma modern att sy ett förkläde. Jag improviserade ett förkläde av en bit vaxduk och kantade det med rött kantband. Det röda kantbandet är ett loppisfynd som räckt i en hel evighet. Jag utgick från en av hans tröjor när jag ritade mönstret. Jag tyckte att jag tog i ordentligt i storleken men ändå så känns det som om jag kunde ha gjort förklädet större. 
 
 
Nu är i alla fall sonen ganska torr, även om köket har vattenskada när han lek färdigt. Jag ska bara ordna någon typ av knäppning i ryggen så att jag slipper tejpa ihop den med maskeringstejp varje gång. 

RSS 2.0