Kakfararna

Jag vill gärna tro att jag inte är så begiven på traditioner egentligen. Men det finns en sak som är helig, det årliga pepparkaksbaket i Gällivare. Det började för många år sedan när vi var några som bakat pepparkakor och pratade om hur roligt det var att sova över hos kompisar när vi var små. Det slutade med att vi spontansov över. Succén var given och traditionen startade. Sedan dess har vi i säkert träffats i tio år, bakat pepparkakor och sovit över. Nu har hela kalaset flyttat till Gällivare eftersom en av oss envisas med att bo där. Vi får ta tåget med våra pepparkakor helt enkelt.
 
 
Vi är numer världsmästare i pepparkaksformar. Det är nästan så att degen inte får plats på bordet. Varje år är det någon som inte kunnat hålla sig och införskaffat någon ny form. Min nyaste form är en gammaldags gubbe som påminner om Herr Gårman.
 
 
Jag gillar kryddiga pepparkakor och ett tips är att lägga till lite svartpeppar i degen. Supergott!
 
 
Vi gör en massa annat också. Äter mängder med mat, kockar knäck, pysslar, grillar i kåtan, går på sparktur, badar bastu, åker skoter, ligger och filurar i soffan, matar vedspisen, skrotar omkring i pyjamas och långkalsonger. Allt som ger julstämning med andra ord. Och dessutom är det alltid massor av snö och så ser det ut som ett julkort. Fast i år var det lite väl kallt kanske. Minus 35 grader. Huvva!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0