Det är höst i mitt bröst

 
"Jag tycker bäst om hösten, det är då allting dör" sade en som jag kände.
 
Det kan låta väldigt dystert. Men jag kan också tycka att det är något poetiskt och vackert med hösten. En påminnelse om att allting dör. Att det är en nödvändig förutsättning för att nytt ska kunna växa. Efter höst och vinter kommer våren och det som spirar ska gro. Vi människor är likadana. Ibland är det höst i mitt bröst innan någon nytt kan växa och bli stort.
 
I helgen var helgen för att minnas de döda. Jag vek papperslyktor som jag satte värmeljus i och skickade iväg på älven. Jag såg dem guppa iväg. Det var fint.
 
 
En dag när jag inte är så flummig ska jag berätta hur en viker papperslyktor som flyter.

Kransar

 
Jag och min syster har gjort kransar. En rolig aktivitet att förgylla hösten med. Först får man ta sig en tur till skogen för att samla material. Vi klev runt i gummistövlar, aktade oss för älgjägare och fyllde våra korgar men lingonris, blåbärsris, mossa och andra vintergröna växter. Det var frost och inne i skogen var mossan frusen på marken. Vi hittade t.o.m. några stelfrusna trattkantareller.
 
 
Sedan får man bygga själva kransen. Stommarna byggde vi själva av tidningspapper och ståltråd. En annan variant är att använda grenar av röd kornell. Kornell är en buske som ibland går att hitta förvildad. Mamma och pappa har en på gården som är rätt hårt tuktad vid det här laget. Den får knallröda kvistar på hösten som är väldigt fina. Vi använde också mycket blåbärsris.



Sedan får man pynta kransarna efter behag. Rosorna är tillverkade av lönnlöv. Det finns en beskrivning i ett gammalt inlägg. Pynt går annars att göra av nästan vad som helst, kottar, mossiga kvistar, äpplen, rönnbär, spetsar, band, ståltråd, gamla pepparkaksformar, leksaksfigurer, små porslinsfigurer, julgranspynt, smycken, lego m.m. i all oändlighet.

 
Mamma hjälpte så klart till och gjorde också en egen krans. Min har jag satt på dörren till vårt hus. Fint som snus.

RSS 2.0