Växtrikt

Den här tiden på året längtar jag som en galning efter att det ska börja grönska. Tyvärr brukar mina krukväxter följa modet utomhus och mest se ut som torra pinnar. Värst är de stackare som till nittio procent är döda men som skjuter ett litet ynkligt grönt skott. Det kanske är ett hoppfullt tecken. Ett tecken på att så länge det finns liv finns det hopp. Att det finns något som växer trots den att allting annat är torrt, brunt och fruktlöst. En seger i en i övrigt torr öken. Det gör att jag har svårt att kasta de där ödsliga pinnarna med något enstaka blad. Även om de är dålig feng shui.
 
 
Idag har jag tagit hand om min pelargoner. De ser alltid ut som sju svåra år efter vintern men nu har de skjutit lite gröna blad. Jag har klippt ner de gamla pelargonerna ordentligt och planterat skotten som jag klippt bort. Det blev sju krukor. Nu är det bara att vänta och hoppas att de rotar sig. Jag har definitivt inte plats med sju pelargoner till. Jag har redan åtta stycken som behöver vinterförvaring. Men jag tänker att det kan vara juste att ge bort till andra. Jag längtar tills pelargonerna ser ut så här:
 
Trackback
RSS 2.0