Lycka på en pinne

Det har varit otroligt varmt i några dagar. Lyckan när man trött och varm hittar en hemmagjord isglass i frysen! Jag hade helt glömt bort denna pinne.
 
 
 Jag älskar hallon och den här isglassen lyfter verkligen fram hallonsmaken. En riktigt favorit.
 
 
Koka en sockerlag på en dl vatten och en dl socker. Pressa i saften av en lime och ev. lite rasp av limeskal. Mosa sedan 400 gr hallon och passera genom en sil. Blanda hallonmoset med sockerlagen. Häll alltihop i isglassformar och stoppa i frysen.
 
Sockerlagen gör att glassen inte blir isig och hård som många hemmafrysta saftpinnar. Enligt uppgift så ska glassen vara en barnfavorit också. Hatten av till Linda som bjöd på receptet.
 
 

Självvattnande kruka. Typ

Självvattnande krukor är jättebra. Tyvärr är de ofta väldigt fula. Jag har hittat på ett eget alternativ som jag tycker fungerar bra.
 
 
Standardregeln när det gäller krukodling är att alltid göra hål i botten på krukorna. Annars kan växterna drunkna. Jag brukar göra dräneringshålen en bit upp, på sidan istället. Då kan vatten samlas i botten av krukan. Däremot rinner det ut ifall det skulle nå en viss höjd och riskera att bli för mycket.
 
 
Det fungerar så klart bara på krukor som inte har några hål redan från början. Här har jag använt en låda från den lokala pizzerian. Jag brukar fylla upp krukan med lecakulor i botten, ända upp till dräneringshålen ungefär. Sedan lägger jag en bit fiberduk ovanpå. Se till att placera ett rör i krukan innan den fylls upp med jord. En bit gummislang fungerar perfekt till exempel. Det går inte att sätta ner den i efterhand eftersom den då blir full med jord. Planera plantan som vanligt.
 
 
Jag har planterat en busktomatplanta. De vill ha mycket vatten och då är det perfekt med den här typen av plantering.
 
 
Jag brukar vattna som vanligt på jorden men också fylla på med vatten genom röret. Då samlas vatten i botten av krukan och tomaten torkar inte ut så lätt. Fiberduken hindrar rötterna från att växa neråt.
 

Vem betalar priset för våra kläder?

Det här är en av mina favoritklänningar. Den har jag köpt på rea för hundra kronor. Ett riktigt kap. Den sitter jättebra, har fin ringning i ryggen, gömmer magen och har rätt form på kjolen. Jag som har sytt en hel del kläder i mina dagar funderar över hur det ens går att tillverka kläder så billigt.
 
 
Svaret är att det gör det inte. Jag vet att om jag skulle gå på valfri tygaffär så skulle jag inte ens kunna köpa tyget med brodyr för 100 kronor. Dessutom är hela klänningen fodrad och har en inbyggd underkjol så lägg till kostnad för foder, dragkedja, knapp, hake och tråd. Tänk dessutom hur lång tid det tar att klippa till och sy ihop klänningen. Nu är jag inget proffs men det skulle nog ta mig två dagar. Om jag skulle räkna på vad jag kostar i timmen på mitt jobb är vi uppe i tusentals kronor. Lägg till fraktkostnader, butikskostnader, marknadsföring och personal. Det blir en väldigt dyr klänning. Hur kommer det sig då att jag kan köpa den för hundra kronor?
 
 
Problemet är att de som tillverkar våra kläder ofta får väldigt lite betalt. De jobbar under dåliga arbetsförhållanden och i dåliga miljöer. Flera allvarliga olyckor har hänt i textilfabriker. Både människor och miljö drabbas också när farliga kemikalier används. Tänk att det är någon annan som betalar den verkliga kostnaden.
 
Vad ska man göra då? Deppa ihop och sluta köpa kläder? Nej, det finns olika sätt att ställa krav på producenterna istället. Eller att köpa kläder som är tillverkade under schyssta förhållanden. Fair Trade är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. Tyvärr är märkningen vanligare på matprodukter än kläder. Men Fairtrade-kläder finns till salu på t.ex. the T-shirtstore. Finns det inte rättvisemärkta kläder där du brukar handla? Var obekväm och fråga varför! Skicka ett mail! Visa att det finns en efterfrågan. Läs mer på www.fairtrade.se
 
 
Idag är Fairtradedagen. Jag firar med rättvisemärkt choklad. Hur firar du?

RSS 2.0