Återbruk

En rolig sak att sy är påslakan till spjälsängen. Det finns så många fina mönstrade tyger och begagnade påslakan. Svärmor har t.ex. sparat ett av min sambos favoritpåslakan från när han var barn.
 
 
Det som är bra med sådana tyger är att alla ev kemikalier i tygen är borttvättade sedan länge. Det är otroligt mjuka och sköna tyger. Påslakan blir ofta nötta i överkanten och genom att sy mindre barnpåslakan så kan man återanvända dem istället för att kasta. Det fashinerar mig däremot att det inte verkar finnas någon standardstorlek på barntäcken. Det gör det svårt att köpa påslakan eftersom det inte är säkert att de passar.
 
 
Biltyget räckte inte till ett örngott så jag det blev ett annat tyg från ikea istället. 

Kuddfrossa

Vi har ett litet rum i lägenheten som ska bli trollungens. Det är inte så stort. Jag tänkte direkt att jag ville ha en dagbädd under fönstret så att det går att sitta där och mysa. Det är också bra att ha en extra sovplats när någon vill komma och hälsa på. Ev. så kanske junior kan sova i den också när han blir större. Jag har letat med ljus och lykta efter Ikeas gamla dagbädd Hemnes. Jag ville bara ha den gamla modellen och kollade blocket regelbundet i flera månader.Till slut hittade jag en i Sundsvall och mamma och pappa fick agera ombud för att hämta den. 
 
 
Jag ock sambon fick montera ihop den utan beskrivning. Lite pussel och en och annan svordom senare så är den nu på plats. För att det ska vara skönt att sitta i den så behövs såklart en massa kuddar. Kuddöverdrag är egentligen superenkelt att sy. Den enklaste modellen kräver bara fyra raksömmar och vävda tyger brukar inte krångla. Ofta när jag hittar fina mönstrade tyger så tänker jag "kuddöverdrag???". Men av någon anledning är det otroligt svårt för mig att komma ihåg hur tyget ska vikas för att få "fickan" på rätt ställe. Jag får alltid nåla och dubbelkolla massor av gånger, men ändå händer det att det blir fel. Det fungerar visserligen att ha fickan både på in och utsidan av kudden men det kan vara irriterande om jag tänkt att den ska hamna på ett visst ställe.
 


Min sambo gillar inte de vita väggarna i rummet. Han tycker att det ser ut som ett sjukhus och jag kan hålla med om en viss känsla av konsthall. Därför sparade jag inte på färgerna när jag massproducerade kuddöverdrag utan det blev en mix av fäger och mönster. Den stora kudden är från Ikea och är jättebra att luta sig emot. Det lilla kuddöverdraget överst är ett loppisfynd. Det gula och de två gröna kuddöverdragen är sydda av gamla påslakan. Min favorit är definitivt tyget med dunderklumpen. Det kuddöverdraget sydde jag med en vit baksida för att kunna spara så mycket som möjligt på tyget.
 
 
På dunderklumpenkudden har jag sytt en liten "vinge" d.v.s. en söm runt om kanten ca 1 cm in på rätsidan. Jag gillar det för att den gör att kudden håller formen bättre. En "vinge" kan göras smal eller bred beroende på vad en gillar. 
 
 
Visst blev det mindre sjukhuskänsla? Mamma har också testsovit dagbädden när hon hälsade på. Lilleman har också godkänt den och klättrar glatt upp och ner och hoppar bland kuddarna. Ibland matchar han t.o.m. inredningen.
 

Pimpa barnvagnen

Jag har aldrig haft någon särskild längtan efter barnvagnar. När Harry var på väg så kändes det mest stressigt och jag tyckte ärligt att de flesta som fanns att tillgå var ganska fula. Min sambo vägrade någon begagnad snygg retrovagn så vi enades om en svart Brio Smile. Som vanligt finns det för och nackdelar:
 
+ Svängbara framhjul, fantastiskt vid stadsbesök och om man bor i lägenhet!
+ Babyskyddet passar på hjulen, underbart!
+ Höj och sänkbart handtag, ett måste med en lång sambo
+ Sittdelen har en suflett som går att fälla ned väldigt långt och skyddar mot vind, sol, snö, regn och rusk
 
- Går inte att vika ihop i en del, d.v.s. den ta mycket plats och är otymplig att hantera
- Framhjulen fastnar om man inte låser dem innan vagnen fälls ihop
- Löjligt litet underrede för att kunna lasta saker under vagnen, särskilt under liggdelen, då rymdes bara platta saker.
- Små framhjul gör den svårstyrd i snö och terräng 
 
Men det går att skoja till barnvagnar också. Mamma sydde en mobil till vagnen. Elefanter blev det enlig mitt önskemål. Elefanterna hänger en tjockare gummisnodd. Ringarna för att fästa mobilen i vagnen är inköpta på barnvagnsaffär. Konstruktionen gör att det är lätt att anpassa mobilen oavsett bredd på vagnen. Om du vil ha tips på vad en kan tänka på när man syr en mobil så läs den här inlägget när jag syr en bokstavsmobil till min systers barn.
 
Jag gillade också att mobilen hindrade de mest nyfikna främlingarna på stan från att dyka ner och in i vagnen. 
 
 
När lill-fisen blev tillräckligt stor för att använda sittdelen så tyckte jag att den var hård att ligga i. Den har liksom ingen stoppning eller dyna. Jag återvann lite skumgummi från ett tidigare projekt och klippte till en dyna. Den fick hål för selen och sedan sydde jag ett gult överdrag. Baksidan på överdraget är sytt i två delar. Delarna överlappar varandra precis där flärpen mellan benen kommer upp. Det göra att tyget lätt går att ta av och tvätta vid behov.
 
 
På ovansidan sydde jag ett hål enligt samma teknik som jag en gång använt för att sy en ficka. Kanske kallas det för att sy en ficka med passpoal. Det blev naturligtvis ingen ficka i dynan, utan bara ett hål. Där de övre delarna av selen träs igenom sydde jag vanliga knapphål.
 
 
Mamma virkade också den här otroligt fina mormorsfilten. Jag kämpar fortfarande med en som jag håller på och virkar till mig själv. 
 
 
Jag älskar verkligen färgerna på filten.
 
 
Åsså avslutar vi med en glad unge i barnvagnen. Observera att bilden är från i somras. Numer ligger han inbäddad i en tjock åkpåse. Men snart så är det sommar och då ska vi cruisa igen. 

RSS 2.0